Dags att hitta vägen ut...
Nu börjar det bli dags för en förändring i mitt ridande...
Tittar man på Teckis och mina senaste tävlingar ser man inte mycket som betyder för världen, antingen är det UTE eller en hel drös med fel. Men vet ni vad, jag har faktist börjat hitta mig själv i det här och har börjat lära mig vad som blir fel varje jäkla gång! Det är en lärdom som kommer göra mig till en riktigt bra ryttare när jag får bukt med problemet.
Tequila är inge lätt häst att rida och det hoppas jag ni har förstått... Hon har ett herrans humör och en vilja av stål, men ändå är hon nästan lite för försiktig, hon gillar helt enkelt ine att slå sig själv.
Senaste "riktiga" tävlingen var i Kalmar i fredags och lördags, inte så mycket att säga mer än att jag uterslöt oss i de 3 klasserna vi startade. Hoppade 110, 120, 115 där 120 kändes bäst trots att jag inte kom över ett ända hinder, men känslan precis innan tvärniten var så fantastisk och jag trode verkligen att hon skulle hoppa... Men ikke vad händer mer än att lilla jag råkar röra på min innerhand och då blir det tvärnit...
Jag sitter dagligen och vill få henne att bli samma häst hemma som på tävling... en orädd och våga säga vad hon tycker och bara skita i mig som sitter på ryggen... Istället ger jag nog både mig och Tecki allt för mycket press och då går allt åt pipsvängen. Det är dags all lämna allt sånt bakom sig och bara bry sig om sig själv, inte bry sig om vad alla tycker inte tänka på hur vi hamnar på hindret. Tequila är så bra grundriden och hon har styrkan så nemas problemas med några hinder!
Mentalt, mentalt, mentalt det är där allt sitter och ingen annan stans,
Tycker detta låter bra, kanske inte allt stämmer just för oss men ändå gör de det. Jag ska ju tillexempelt inte skylla på att Tecki stannar när det är jag som säger åt henne att stanna, det är ju helt bedrövligt att det äns ska vara så... Kan även tycka att man på något sätt fått jobbet gjort för bra på något vis genom att få en för llydig och smart häst som hon ändå är. Det är klart det inte går att hoppa ett hinder på 110 och högre om matte bromsar in i det sista + att vi hamnar i bottnen av hindret, klart hon tröttnar på mig tillslut..! Så nu säger jag bara "DAGS ATT BÖRJA RIDA"
Nu är det dags att sluta bromsa och rida på alla distanser inga undantag... hamnar vi tokfel stannar hon, hon är aldelens för smart för att hoppa om vi skulle komma tok fel... Inte ta ett skit i tygeln mot hindret och om jag ska det så ska det banne mig vara med båda händerna och inte ryckigt i en... Nu ska vi ut och verkligen ha roligt och inget annat vi ska tillbaka där vi var förra året helt enkelt om jag så ska slita händerna av mig!!! skämt o sido.
Hon är mitt hjärta och kommer alltid att vara det, vi har gått igenom för mycket för att ge upp när vi inte äns kommit halvägs!
Vill tillbaks till detta en häst som ger allt oavsätt vad men blir inte så förens jag slutat med mina dubbla signaler...
Kommentarer
