Kajsa Hillbom

En Vet, Check senare...

När vi åkte upp till Sundbyholm stanade vi på vägen hos en äldre man vid namn Sven för att kolla Tecki just för att hon knappt ställt upp mm den senaste tiden. Så bättre med en check för mycket än en för lite helt enkelt. Sagt och gjort gjorde vi ett litet stopp efter ca 5h i transporten med ca 45min kvar till veckans boende. 
 
Vi tog in henne i ett litet gammaldags stall och han kollade igenom henne sagt och gjort efter bara några få minuter hade han kollat av felet och han bad mig springa med henne för att visa hur felet var kommet. Det är så att hon belastat sitt bakknä aldelens på tok fel och då fått ont i det efter att ha gått på dubbla spår mm. Han hittade även än spänning vid korset, antagligen en bi effekt av knät. Så vi stallade in henne medans vi gick till hans Apotek för att hämta det som hon skulle ha på knät och även ryggen. Betalade tackade för oss och åkte vidare. Red henne sedan när vi kom hem lite smått ut i skogen så hon fick röra på sig åtminstånde. 
 
Dagen efter vad det än liten vilo dag ingen resa eller tävling så red ett pass på banan först lite markarbete och sedan slog vi upp ett hinder och testhoppade lite... Och oj, det var nära flera gånger att jag åkte i baken för så som hon hoppade vet jag inte om att hon har gjort någonsin! Inte nog med det var det även lättare att rida henne på hinder, ingen som sprang mot hindret utan väntade på att hindret skulle komma. Hon hade blivit så mycket bättre. 
 
Inte nog med att jag skulle massera in de olika medlena utan jag skulle även rida mycket åttvolter och inte snäva för mycket i högervarvet så det var ju ett problem när vi kom till tävlingen på Sundbyholm...
 
Men vad man kan säga av detta så vet jag inte vad jag ska tro om dagens vetärinärer eller equiterapeuter åtminstånde inte här i Kalmar... då ingen av dem hittat dessa fel på henne och antagligen har hon gått med detta redan när vi kollade henne. Så om det någonsin blir fel på någon häst så åker vi upp dit i första hand då Sven antagligen kommer lyckas bättre än vad dem härnere kan, Klagar inte på någon utan det är med att vissa har mer erfarenhet mm att lösa saker och här nere verkar det inte som dem kan speciellt mycket överhuvudtaget... tyvärr. 
 
Sedan att det faktiskt är billigare för oss att åka närmare 40mil än 3mil för ett besök hos farbror docktorn och kanske till och med större chans att få en frisk häst med hem så är det helt klart värt varenda mil. 
 
Har ju även fått en gladare häst sedan det besöken desutom, så jag har bara vunnit på denna resan!  Speciellt nu när Resultaten börjar ramla in igen!
 
 

Åsiktsinlägg: En Tränare?

Hur vill du att din tränare ska vara? 
* Snäll
* Säger vad du ska göra vid varje hinder, även emellan.
*Skriker och vrålar genom hela ridhuset.
* En lugn som säger att du kan ta om det om det blir något fel.
 
Det är bara några av egenskaperna en tränare kan ha. Vem vet du kanske går efter villken licens din tränare är. Är hon/han C-, B- eller kanske A-tränare. Ingen säger ju att en A-tränare är bättre än vad en C-tränare är. Det som skiljer dem åt är utbildning och i vissa fall deras egna resultat som gör att de inte kommer upp i högsta graden av tränare det vill säga A-tränare.
 
Så vad går jag då efter?
Jo efter att ha ridit hos en och samma tränare i ca 4år slutade jag där pågrund av olika andledningar. Vi funkade inte bra imot slutet efter att jag och min förra häst "Zacke" kraschat och jag blev då såklar höjd rädd. Trots detta sänkte han inte hindrena, vissa gånger kom jag inte ens över 70cm. Ändå var hindrena på träningarna uppe på 110cm och vissa gånger mot 120cm. Såklart bromsar jag ju mot hindrena och sista träningen jag gjorde hos denna tränaren kom kommentaren "slutar du inte bromsa nu så klipper jag av tyglarna!" detta skrek tränaren så det hördes iallafall över halva ridhuset. I två månader hade jag kommit hem nästan varje gång från träningarna i tårar. Det var så illa att jag la ut Zacke på annons flera gånger då jag tyckte han behövde en bättre ryttare som skulle ge honom bättre förutsättningar. Jag ville till och med sluta med hästar ett tag. Med gråten i halsgropen kunde jag stå och krama om Zacke när ingen såg. Jag grät så otroligt mycket under den tiden. 
 
Sedan blev mamma av med jobbet och jag hade precis skaffat Tecki (vilket alltså är två år sedan jag slutade där). Zacke blev skadad. Det fanns många andledningar att skylla på. Under ett års tid tränade jag  enbart hemma, tränade för arnold 2-3ggr men utöver det endast hemma. Vi började komma på fötter igen och den hösten kom vi till 3st omhoppningar med möjlighet till placering i alla dock förstörs allt på sista hindret i samtliga klasser.
 
Så ett år utan någon cetifikerad tränare, ändast mamma och en annan stallkompis till hjälp. Sedan fick vi förfrågning av en gamal ridskolelärare (som vi har kontakt med via tävlingar då hon även är banbyggare) till mig om vi ville testa och träna för deras tränare som kommer dit. Vi tog chansen och testade, det kunde ju inte precis bli värre än vad det redan är. 
 
Vi tränade två gånger med Zacke och sedan blev det ett litet uppehåll. När jag sedan kände att jag behövde mer hjälp/träning med Tequila börjad vi där igen. Kan inte säga mer än att vi fått mycket hjälp, Tänk att jag varit/är fortfarande höjdrädd speciellt när det ser högre ut än vad jag tycker det ska. Så att gå från 70cm som vi började på på träningarna till att komma upp på 120cm och desutom ha ett förtroende till hästen. Det är sådana tillfällen man bara blir lycklig av att blicka tillbaka över.
 
Tequila har aldrig varit den lättaste att rida, det kan alla som sätt henne styrka över. Jag har fått kämpa en hel del med henne. Alla som sätt hennes riktiga ja skulle aldrig vilja sita på henne. Hon har/är fortfarande livsfarlig. Varje dag sätter jag mig på henne och undrar vilket humör hon är på. 
 
Skulle du vilja sitta eller ens vilja hjälpa en person men en sådan häst som precis väger över i stegringarna eller som flyger rätt upp i luften eller varför inte bockar tills du hänger löst, kanske till och med flyger av. NEJ tror jag de flesta av er tänker. Ni skulle säkert säga sälj henne till någon mer erfaren! Låt henne bli avelsto istället! 
 
Men NEJ, nej nej nej, NEJ. Som man brukar säga de bästa hästarna kommer inte som en liten blyg, försynt och rar litet lam, Nej dem kommer som galna något störda indevider med ett skarpare psycke. Det är bara att acceptera det.  Att jag skulle vara okunnig är en annan sak. Men att säga det till någon som bara ridit läromästarna på ridskolan fram tills hon var 11år och endast haft unga, outbildade hästar annars. Från min egna lilla shettis, min första egna lipizzanare till min ponny, till Zacke, Tequila och nu LilleMan. Även Ollie, Nemo och Dilko kan få läggas in i listan. Detta är alla mina "egna" hästar som jag själv antingen påbörjat, ridit in eller utbildat om inte allt. shettisen körde vi till och med in. Så att då vara okuning efter detta kan man inte vara, kanske i det teoretiska men inte i det praktiska. 
 
Jag har slitit och slitit. Haft en mamma som trot på mig annars skulle hon kunnat tvinga mig till en läromästare men det har hon inte gjort då hon själv är så erfaren efter sina starter i MSV körning, MSV dressyr och LB hoppning så bör man kunna en hel del. Visst jag erkänner att jag själv inter lyssnar på henne speciellt ofta men som jag borde göra. Detta då tränarna säger samma sak som hon redan sagt! 
 
Men tillbaks till ämnet tränare. Vem är din tränare hur uplever du han/hon som det? Är din tränare bra eller känner du (Med handen på hjärtat) att du behöver byta tränare? För att rida för en och samma tränare kan man lätt hamna i en ond cirkel, inte illa menat till er som gillar er tränare. Jag tyckte också om min förra tränare FÖRUT men nu fattar jag nästan inte hur så många kan vilja träna för den. När man är inne i det för står man inte riktigt men med ögonen utåt sätt så tycker jag ärligt att ryttarna gör samma övningar om och om igen och inte blir det bättre för det. 
 
Att rida Lydnad/ Gymnastik en vecka och sedan banhoppning den andra visst man vet vad som komma skall, men är det verkligen roligt? helt äligt nej som jag är nu vill jag inte det. Jag vill inte vet hur övningen är. Jag vill inte rida något som jag red för 3veckor sedan och göra samma misstag, göra samma vägar. NEJ NEJ NEJ. Det är över, sitta och tragla kan jag göra hemma om så behövs. På träningar vill jag lära mig något nytt. 
 
Därför tränar jag för min nuvarande tränare. Han har altid nya övningar på lager. Han har inget fast system med vad som ska göras. Han kommer altid med nya tips och ideer på hur man kan förbättra sin ridning. Han kan vara sträng men han skäller inte ut en som min förra träning gjorde, som ni läste om tidigare i detta inlägg. Nej säger han åt en gör han det för sitt egna bästa och han säger det oftast dem med lite skämt aktig ton. 
 
Hur tycker du att en tränare ska vara? håller du med mig? eller tycker du helt anorlunda? berätta gärna, startar gärna och glatt en diskution!
 
Blev kaske något rörigt. Är inte den bästa på långa texter! Kan även missat en massa, därför ska diskutionen komma med sedan, så bara komentera på!
 
Så här red jag när jag tränade för min gamla tränare!
 
 
 
 
 
 
 
 
Hur jag rider nu!
 
 
 
'
 
 
 
 
 
 
 
 
Och Fortfarande har jag mycket att träna på, Ingen är färdig lärd inte äns Proffsen som både du och jag ser upp till!åsik
 
 
 

En livlig debatt!

Just nu pågår det ju en livlig debatt och att B-ponny ryttarna som tävlar på SM ska få tävla utan att stilbedömning ska vara avgörande och att de ska ha samma regler som C&D-ponny ryttarna. Så tänkte att jag kunde skriva om vad jag tycker om det hela.
 
Först och fämst vill jag säga att jag är en ryttare som bara hade 4-5år på en och samma ponny och så var min ponny tid slut helt och hållet. Jag utbildade ponnyn själv från att läraden att ta sin första galoppfattning till att vinna klass efter klass. Jag var desutom aldrig den som satt och gasade men svängde snäva svängar. Jag är en sådan perrson som inte vill ha för hög fart mot ett hinder då jag vet hur det kan gå och en häst mår inte bra av det heller!
 
Det bör ha varit för 3-4 år sedan när jag hoppade Zacke hemma i paddocken. jag mins dagen som om det var i går. Det är väl det som gör att jag än idag har probem med att hoppa några höjder på hindrena. Vi skulle hoppa en serie med bom, räcke, oxer, räcke med tvågaloppsprång emellan. Allt hade gått fint och vi skulle bara ta det en gång till och så klart ska olyckan vara framme. Vi kommer in hur fint som hälst på första men sedan går något fel. Zacke fastnar med bommen mellan frambenen och då är det ett faktum. Vi slår en volt i luften och jag kickas in i hindret efter. Vi hade tur då vi inte fick några större skador. Zacke fick skrapsår på knäna och ett sår på mulen och jag klarade mig undan mer eller mindre med något ynka skrapsår på handen. 
 
Just den dagen kom det några som skulle tävla på helgens storrhäst tävlingar klubben skulle ha och då de var vänner med stallägarna så stallade dem upp i vårt stall. Och mamman i familjen var sjuksköterska så hon kollade mig någelunda. Dock tänkte jag mer så Zacke som hade nergrusade sår som behövdes rengöras så det skulle läka ihop. 
 
Dock kan det inte läka alla sår. Jag blev rädd för att hoppa. I början vågade jag inte ens hoppa hinder på 60-70cm. Mer om detta kan ni få veta senare om ni vill höra resten av historien men nu måste vi fortsätta med det som inlägget faktiskt handlar om. Nämligen stillbedömningarna på SM. 
 
Så ponny föräldrarna och barn vill altså inte ha stilbedöming bara för att det just nu är avgörandet för hela SM:et på de små söta B-ponnyerna. Vist det kanske inte är kul när man vet att man inte har en chans då det finns många som "rider" bra och utan mycket inverkan. Okej det håller vi med om allihop hoppas jag. 
 
själv ser jag inga problem med att stilbedömning ska finnas med på SM snarare tvärtom. Jag tycker det är bra då jag är en person som är glad att jag inte hade en längre ponny tid. Men det är bara på grund av alla dessa ponny mammor och pappor som står och skriker (kanske är lite övedrivet) på ungarna att gasa de "hjälper" till genom att smacka innan hindrena. Det är helt enkelt föräldrana som gör att det går fort i svängarna. 
 
Det är det som gör att jag tycker det är bra med stilbedömning. För om man tänker efter noga hur mycket hör man föräldrana under en stil ritt som under en normal A:0/A:0 jo i alla fall hälften så mycket. 
 
Det finns även många som fortsätter med detta när dem går upp i kategorierna till och med på storhäst då det har kvar det sedan deras ponnytid med att du kan sitta och gasa hela vägen in i mål. Det är hemskt och vågar man titta? NEJ, nej det gör man inte, man vill hälst av allt bara gå där ifrån.
 
Så är det inte bättre att ha stilbedömingen då och faktiskt få någon minde olycka under året en det dubbla. Tänk då att du iallafall är en av de bästa stilryttarna i Sverige det skulle jag vara nöjd med. Sedan är ju protokollet till för att hjälpa en och visa vad det är man behöver öva mer på och övar du på det helhjärrtat är det kanske du som står där högst uppe på pallen nästa gång!
 
Så vad jag menar med detta är att jag tycker att stilbedömmnigen ska vara kvar. Inte bara på grund av säkerhetsrisken, då olyckan kan lika gärna vara framme ändå. Utan det jag menar är att barnen får lära sig att rida från början och enligt mig blir det mindre press på barnen då de inte behöver sitta och försöka gasa mer än den andra.
 
Så att det skulle egentligen vara bra med det i alla kategorier. Ett bra tips till SvRF, låt de som gått nolla gå en omhoppning och så tar men och plusar ihop de olika momenten med varandra och där har ni en vinnare. Med andra ord föräldrarna blir glada och ni blir glada!
 
Och för er som har en "vild" ponny. Den går att tygla med rätt träning. Men ser också om du klarar av en sådan ponny fint och på ett bra sätt får den runt en bana så ska du allt ha ett pluss i kanten. 
 
Slut för mig! En tjej på 17år som aldrig tävlat SM eller varit i närheten av det men som verkligen ÄLSKAR stilbedömning!
 
 

Tidigare inlägg