Kajsa Hillbom

Åsiktsinlägg: En Tränare?

Hur vill du att din tränare ska vara? 
* Snäll
* Säger vad du ska göra vid varje hinder, även emellan.
*Skriker och vrålar genom hela ridhuset.
* En lugn som säger att du kan ta om det om det blir något fel.
 
Det är bara några av egenskaperna en tränare kan ha. Vem vet du kanske går efter villken licens din tränare är. Är hon/han C-, B- eller kanske A-tränare. Ingen säger ju att en A-tränare är bättre än vad en C-tränare är. Det som skiljer dem åt är utbildning och i vissa fall deras egna resultat som gör att de inte kommer upp i högsta graden av tränare det vill säga A-tränare.
 
Så vad går jag då efter?
Jo efter att ha ridit hos en och samma tränare i ca 4år slutade jag där pågrund av olika andledningar. Vi funkade inte bra imot slutet efter att jag och min förra häst "Zacke" kraschat och jag blev då såklar höjd rädd. Trots detta sänkte han inte hindrena, vissa gånger kom jag inte ens över 70cm. Ändå var hindrena på träningarna uppe på 110cm och vissa gånger mot 120cm. Såklart bromsar jag ju mot hindrena och sista träningen jag gjorde hos denna tränaren kom kommentaren "slutar du inte bromsa nu så klipper jag av tyglarna!" detta skrek tränaren så det hördes iallafall över halva ridhuset. I två månader hade jag kommit hem nästan varje gång från träningarna i tårar. Det var så illa att jag la ut Zacke på annons flera gånger då jag tyckte han behövde en bättre ryttare som skulle ge honom bättre förutsättningar. Jag ville till och med sluta med hästar ett tag. Med gråten i halsgropen kunde jag stå och krama om Zacke när ingen såg. Jag grät så otroligt mycket under den tiden. 
 
Sedan blev mamma av med jobbet och jag hade precis skaffat Tecki (vilket alltså är två år sedan jag slutade där). Zacke blev skadad. Det fanns många andledningar att skylla på. Under ett års tid tränade jag  enbart hemma, tränade för arnold 2-3ggr men utöver det endast hemma. Vi började komma på fötter igen och den hösten kom vi till 3st omhoppningar med möjlighet till placering i alla dock förstörs allt på sista hindret i samtliga klasser.
 
Så ett år utan någon cetifikerad tränare, ändast mamma och en annan stallkompis till hjälp. Sedan fick vi förfrågning av en gamal ridskolelärare (som vi har kontakt med via tävlingar då hon även är banbyggare) till mig om vi ville testa och träna för deras tränare som kommer dit. Vi tog chansen och testade, det kunde ju inte precis bli värre än vad det redan är. 
 
Vi tränade två gånger med Zacke och sedan blev det ett litet uppehåll. När jag sedan kände att jag behövde mer hjälp/träning med Tequila börjad vi där igen. Kan inte säga mer än att vi fått mycket hjälp, Tänk att jag varit/är fortfarande höjdrädd speciellt när det ser högre ut än vad jag tycker det ska. Så att gå från 70cm som vi började på på träningarna till att komma upp på 120cm och desutom ha ett förtroende till hästen. Det är sådana tillfällen man bara blir lycklig av att blicka tillbaka över.
 
Tequila har aldrig varit den lättaste att rida, det kan alla som sätt henne styrka över. Jag har fått kämpa en hel del med henne. Alla som sätt hennes riktiga ja skulle aldrig vilja sita på henne. Hon har/är fortfarande livsfarlig. Varje dag sätter jag mig på henne och undrar vilket humör hon är på. 
 
Skulle du vilja sitta eller ens vilja hjälpa en person men en sådan häst som precis väger över i stegringarna eller som flyger rätt upp i luften eller varför inte bockar tills du hänger löst, kanske till och med flyger av. NEJ tror jag de flesta av er tänker. Ni skulle säkert säga sälj henne till någon mer erfaren! Låt henne bli avelsto istället! 
 
Men NEJ, nej nej nej, NEJ. Som man brukar säga de bästa hästarna kommer inte som en liten blyg, försynt och rar litet lam, Nej dem kommer som galna något störda indevider med ett skarpare psycke. Det är bara att acceptera det.  Att jag skulle vara okunnig är en annan sak. Men att säga det till någon som bara ridit läromästarna på ridskolan fram tills hon var 11år och endast haft unga, outbildade hästar annars. Från min egna lilla shettis, min första egna lipizzanare till min ponny, till Zacke, Tequila och nu LilleMan. Även Ollie, Nemo och Dilko kan få läggas in i listan. Detta är alla mina "egna" hästar som jag själv antingen påbörjat, ridit in eller utbildat om inte allt. shettisen körde vi till och med in. Så att då vara okuning efter detta kan man inte vara, kanske i det teoretiska men inte i det praktiska. 
 
Jag har slitit och slitit. Haft en mamma som trot på mig annars skulle hon kunnat tvinga mig till en läromästare men det har hon inte gjort då hon själv är så erfaren efter sina starter i MSV körning, MSV dressyr och LB hoppning så bör man kunna en hel del. Visst jag erkänner att jag själv inter lyssnar på henne speciellt ofta men som jag borde göra. Detta då tränarna säger samma sak som hon redan sagt! 
 
Men tillbaks till ämnet tränare. Vem är din tränare hur uplever du han/hon som det? Är din tränare bra eller känner du (Med handen på hjärtat) att du behöver byta tränare? För att rida för en och samma tränare kan man lätt hamna i en ond cirkel, inte illa menat till er som gillar er tränare. Jag tyckte också om min förra tränare FÖRUT men nu fattar jag nästan inte hur så många kan vilja träna för den. När man är inne i det för står man inte riktigt men med ögonen utåt sätt så tycker jag ärligt att ryttarna gör samma övningar om och om igen och inte blir det bättre för det. 
 
Att rida Lydnad/ Gymnastik en vecka och sedan banhoppning den andra visst man vet vad som komma skall, men är det verkligen roligt? helt äligt nej som jag är nu vill jag inte det. Jag vill inte vet hur övningen är. Jag vill inte rida något som jag red för 3veckor sedan och göra samma misstag, göra samma vägar. NEJ NEJ NEJ. Det är över, sitta och tragla kan jag göra hemma om så behövs. På träningar vill jag lära mig något nytt. 
 
Därför tränar jag för min nuvarande tränare. Han har altid nya övningar på lager. Han har inget fast system med vad som ska göras. Han kommer altid med nya tips och ideer på hur man kan förbättra sin ridning. Han kan vara sträng men han skäller inte ut en som min förra träning gjorde, som ni läste om tidigare i detta inlägg. Nej säger han åt en gör han det för sitt egna bästa och han säger det oftast dem med lite skämt aktig ton. 
 
Hur tycker du att en tränare ska vara? håller du med mig? eller tycker du helt anorlunda? berätta gärna, startar gärna och glatt en diskution!
 
Blev kaske något rörigt. Är inte den bästa på långa texter! Kan även missat en massa, därför ska diskutionen komma med sedan, så bara komentera på!
 
Så här red jag när jag tränade för min gamla tränare!
 
 
 
 
 
 
 
 
Hur jag rider nu!
 
 
 
'
 
 
 
 
 
 
 
 
Och Fortfarande har jag mycket att träna på, Ingen är färdig lärd inte äns Proffsen som både du och jag ser upp till!åsik
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: